viktoriaes

Kan ju bara säga att det prickade rätt i hjärtat, eller, när man får reda på sådant som man inte vill så börjar hjärtat slå fortfare och fortare..Hårt slag i magen och hela kroppen skakar.. Är helt jävla svullen i ansiktet. halsen svider mer än innan och jag mår skit. Från att vara på världens bästa humör, till att sjunka till världens sämsta. Det som verkligen skulle hända hände, det som inte fick hända hände. Ni fattar säkert noll men det spelar ingen roll.. Orkar inte ständigt vara på min vakt för att se så du inte sviker mig. Känns som om mitt psyke har brakat samman av alla-kontroll-behov. Jag vill kunna vara utan dom. Men utan det så lever jag i en lögn. 

Jag fattar faktiskt inte varför jag alltid har förlåtit dig förallting varje gång. Och ändå blir det samma visa om och om igen. När ska man fatta egentligen? När ska hjärnan koppla? Jag vill skjuta min hjärna och stampa på mitt hjärt just nu. Förstår inte hur du kan anklaga mig för saker när det är du som gör dom.. Egentligen känns det som om vi aldrig har gått skilda vägar utan att vi alltid har funnits tillgängliga förran, men jag är trött på den skiten nu. Antingen så finns man där helatiden eller inte alls. Men jag hatar mig själv att jag älskar dig så jävla mycket, vilket du aldrig kommer att förstå. Men jag kan verkligen inte förlåta det som en gång vart, och inte detta heller som jag blev så upprörd över. Älskar man någon, söker man uppmärksamhet hos andra då? Det känns som om jag inte duger till någonting.